Jackson Hole, Wyoming

Jackson Hole, Wyoming

Vi lämnar Alta och Snowbird bakom oss. Bergen som omsluter den stora salta sjön bjöd på två avslutninsgdagar med nattfärsk nederbörd med det där mytomspunna Utahpudret.

Där fanns mer att hämta, men det får bli en annan gång.

Nu är vi på drift mot Idaho i en minibuss där chauffören, i en legendarisk hockeyfrilla, spelar CD-skivor med ”Todeloo”, alltså Tove Lo och andra i samma genre och snackar outtröttligt om Abba och ny svensk musik som han uppenbarligen kan mer om än oss.

Vi åker över slätten, som ligger runt 1 000 meter över havet, där lovande bergstoppar aldrig är långt borta.

Idaho producerar för övrigt en tredjedel av all potatis som äts i USA och där finns också bra skidåkning, men det är inte det som är målet, utan grannstaten Wyoming och en annan kulturell referens. We are going to Jackson.

 Inte det Jackson Johnny Cash sjunger om, utan ännu bättre för oss skidåkare: Jackson Hole. Resan tar fem timmar och chauffören slutar aldrig prata. Han gav oss också sin syn på Trump och det politiska läget i landet och i princip hela världen. Hans kunskaper om andra världskriget är lika imponerande som de om svensk musikhistoria. Lättade att kliva ur den minibussen och incheckade på hotellet går vi ut för att ta en burgare och en lokal öl i Jackson Hole och jag ljuger inte, det står en älg, eller nån jävla mooose på andra sidan gatan mitt i stan, framför hotellentréen. Salt Lake City i alla ära, men det är skönt att slippa visa leg för att ta en öl.

Första dagen i backen blir en rundtur. Det har inte snöat på ett tag och vi utforskar liftsystemet och kollar på liftkartan var vi ska ta vägen om det börjar snöa.

Pisterna går åt det brantare hållet även det såklart alltid finns en väg ner för medelåkaren som som helt enkelt bara älskar att åka skidor.

Piståkningen bjuder på mer varierad åkning än de flesta orter i Alperna och pistörena vet vad de sysslar med. De preparerar också fler kvadratkilometer än på någon annan skidort i USA.

Systemet är välplanerat utan onödiga transporter. Du får ofta gott om ytor för dig själv om du lämnar de stora stråken vilket är lätt.

Nu hade vi inte det där jätteflytet med nysnö till att börja med, men efter ett par dagar kan vi systemet och har spanat in möjligheterna, för bra off pist innanför och utanför grindarna.

För er som gillar att hajka finns det otroliga möjligheter utanför grindarna, men då gäller det att vara utrustad med allt från lavinsändare och sökare till bra stighudar.

För oss andra går det att nå tillräckligt många bra åk genom att ta skidorna på axlarna och knalla upp på någon av de många topparna, ofta med en ravin eller bowl som mål.

I och med att den mesta åkningen ligger nedanför trädgränsen går det att åka även när det snöar vilken vi snart ska få uppleva.

Läs på eller lär känna någon som hittar alla gömda linjer i Tetonbergen.

Om du har gått om tid och benen blir möra någon dag finns närheten till Yellowstone och möjlighet till utflykter med snöscooter. På vintern är det värt att ta en dagsutflykt catskiing i Grand Targhee. Något mindre berg, men även färre skidåkare och mer snö när det dumpar eftersom nederbörden kommer in den vägen.

Fjärde dagen i pisterna skippar vi shuttlen tillbaka till hotellet i stan och avslutar med after ski i byn nedanför backen. Mangy Moose har fått utmärkelser för bästa skidåkarrestaurang och där spelar ofta riktigt bra band. Och missa för guds skull inte Teton Thai. Flera gånger utsedd till USA:s bästa thaiställe. Och det är lätt att förstå varför. Se till att boka bord, efterfrågan är stor.

Fjärde natten kommer så äntligen snön och alla vet vad det betyder. Tidig frukost och hänga på låset. Åk upp på toppen med ”Big red” och ta till höger. I South, middle och north Hoback hittar vi 15 centimeter nysnö hela dagen.

Snön fortsätter ramla ner om än i långsammare takt. Efter lunch gäller det att tänka ett steg till och kanske klättra lite för att hitta ännu mer orörda linjer.

Även längst ut till höger nerifrån sett hittar du bra och lite lättare off pist i Saratoga Bowl, men det är Hoback som lockar mest.

Alltid svårt att rangordna skidorter. Så mycket beror på snötillgång och dagsform, men helt klart är Jackson Hole ett ställe som så här i efterhand ligger och lockar på ett återbesök.

Få ställen erbjuder samma möjligheter för den kräsne skidåkaren. Och vill du ha inspiration kan du hela tiden spana in några av de bästa friåkarna du någonsin sett. Många av dem hänger trakterna och väntar på nysnö.